tisdag 1 oktober 2013

Att inte veta



Idag, första dagen på den rosa månaden hade jag en tid hos läkare. Anledningen var ett brev som damp ner i fredags ( så här har det gått undan) där man berättade att något hade upptäckts på mamografin som gjordes för knappt två veckor och nu ville man göra ul och ev ta prover. Det är många, väldigt många tankar som rusar runt när man får ett sådant brev. Jag fick ett liknande 2004 och efter det läkarbesöket öppnades ett stort svart hål som jag föll ner i...........Flera månader senare och efter operation fick jag till sist reda på att det var godartat. Nu var det alltså dags igen!! Så jävla typiskt nu när jag är klar med skolan och allt och äntligen ska få börja leva. Idag fick jag uppleva ett enormt trevligt och proffsigt bemötande och utförande, det som skedde 2004 är det inte ens värt att prata om:(. Det de hade sett på mamografin var vätskefyllda cystor och alltså helt ofarliga. Vätskan sögs ut och jag gick ut därifrån lättad. Två gånger och ofarligt båda två, kan man ha sån tur?

4 kommentarer:

  1. Vad skönt, klart att man kan ha sådan tur. Jag blev riktigt berörd när jag började läsa. Vi måste vara rädda om oss och ta det här på allvar. Det är vanligare än man tror att det faktiskt inte är godartat.
    Jag är så glad för din skull.
    Må väl och njut av att skolarbetet är klart.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  2. Jag skrev lite svar hos mig :=) men ville i alla fall säga att BRA bemötande är ju liksom det allra viktigaste. Jag har haft sån himla tur med det hela vägen ned i gropen och upp, fantastiska människor som gett så mycket trygghet. Det är värt hur mycket som helst, både i lättande och svårare besked! KRAM!

    SvaraRadera
  3. Vad skönt att höra att allt gick bra och att det var helt ofarligt. Men jag kan tänka mig vilket kaos i hjärna och hjärta innan du fick det beskedet. Så mycket oro. Därför är jag så glad för din skull att du kunde få gå därifrån med lätta fötter. Härligt!

    Och bemötande... så viktigt det är med rätt människor på rätt plats.

    Kram på dig

    SvaraRadera
  4. Åh, vad skönt att allt såg bra ut. Förstår att det måste ha känts förfärligt oroligt innan du fick svar. Jobbigt, det där...

    Kram Anna

    SvaraRadera