När livet tar slut...

Livet kan snabbt ta andra vägar och det som var så självklart den ena dagen kan bara ett par dagar senare visa sig vara högsta drömmen. Drömmen om att allt bara ska vara som vanligt igen......

 

Ca två månader sen senaste inlägget och så mycket har hänt. Resan till Paris i början av maj som blev så bra och en sån upplevelse, men som ändå överskuggades lite av det där de sett på någons lunga bara några dagar innan vi åkte. När vi kom hem rullade det på och de kommande veckorna fanns fokus på helt andra saker än skola, jobb och vardagen. Istället lades all energi på att stödja, skjutsa, besöka sjukhus, prata med läkare och till sist vaka. Att sitta timma ut och timma in bredvid någon som väntar på att livet äntligen ska få ta slut är makabert. Att dessutom tillbringa dessa timmar tillsammans med personer jag nästan aldrig haft kontakt med och som jag där och då inser att jag har väldigt mycket gemensamt med är också väldigt konstigt. Varför kunde vi inte fått den tiden innan då personen som är länken mellan oss hade en frisk kropp? Jag pratar om min styvfar som jag växt upp tillsammans med. Sex veckor från första läkarbesök till sista andetaget. Sov gott!